Senaste veckan har jag varit trött, eller det är en underdrift för jag har varit helt slut. Det kanske dels beror på att jag dricker för dåligt i värmen, men mest som jag förstår beror det på att jag har massor av ensamtid. Vet inte ifall det är bara jag, men när jag är ensam för länge så kan jag helt plötsligt börja tänka på den där gången jag sa det där till någon, eller gjorde det där som jag verkligen inte borde ha gjort. Minnen som bär med sig skuld, ilska, tårar och ibland också skratt. Det blir liksom som att känna alla känslor - samtidigt. Att känna saker som man försökt glömma, eller glömt bort att man hade känt, är utmattande, mina vänner.
Men, tack och lov, kom jag över en himla bra text. Den handlar om att bli skapad på nytt. Att man kan lämna allt det som har varit, allt man skäms för, allt man är arg på sig själv för, bakom sig och börja om på nytt. Det betyder absolut inte att försöka sopa saker under mattan, utan att faktiskt kunna få ett annat perspektiv på det som hänt och kunna gå vidare från det, och oftast även starkare än innan.
Tänk vad självklart saker kan bli, när man sitter på en strand, lyssnar på havsvågorna som slår mot klipporna och poletten till slut trillar ner. Då är det bara till att luta sig tillbaka, känna sanden mellan tårna och njuta av stunden som är just nu.
"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar