torsdag 6 mars 2014

Detta är mitt liv.

Det känns som jag oftast börjar mina inlägg med "dagarna rullar på som vanligt här i Australien", men det är väll egentligen lite så det ligger till. Dagarna varierar mellan att bestå av matförberedelser, regn, bokläsning (i mängder) och solsken. Det är tårar och det är skratt. Det är kramar och det är irriterade blickar. Det är livet. Ofta glömmer jag bort att jag faktiskt bara lever mitt helt vanliga liv fast på andra sidan jorden. Att mitt liv just nu är att bo i ett villakvarter i Mountain Creek med 10 fantastiska tjejer, laga mat och baka åt en skola med hungriga elever och njuta av tropisk värme. Däremot ser ju livet lite annorlunda ut nu än det kanske hade gjort om jag aldrig kommit iväg på den här resan.

Alla upplevelser jag varit med om fram tills idag har varit en del i att forma den personen som jag är, och de saker jag kommer vara med om imorgon, nästa år och i framtiden kommer fortsätta forma mig. Därför är jag så sjukt tacksam för just den här tiden. De här sju månaderna har lärt mig oerhört mycket om vem jag faktiskt är. Min fenomenala vän Emilia Hallberg har hjälpt mig att inse att jag har lite svårt för att planera, och ibland nästan ännu svårare för att vara spontan. Att jag kan vara oerhört irriterande när jag påpekar småsaker, och att jag faktiskt är ganska dålig på att lära känna nya människor. Jag har också lärt mig att uppskatta mammas hemlagade mat(!), att jag är rätt okej på att ge tröstande kramar och komma med katastrofalt konstiga uppmuntringar. 

Att få en annan vinkel och ett nytt perspektiv har varit väldigt nyttigt, och något jag tror att alla människor upplever på olika sätt. Det kanske är att byta klass, flytta hemifrån, gifta sig eller resa  över världshaven. Saker som är en naturlig del av livet, men så sjukt viktiga. Nu är det inte mer än 10 veckor kvar tills jag planerar att komma hem igen, och varje dag så länge jag lever vill jag fortsätta att lära mig saker om livet! 

Att jag har massor av djupa, halvkloka tankar som snurrar i huvudet är något nytt jag också lärt mig. Att få ner de som ord i ett blogginlägg är något jag försöker lära mig.

3 kommentarer:

  1. Tack Emma för att du delar med dig av din vardag på andra sidan jorden. Jag fick njuta av din kära mors baktalanger när hon följde med mig till onkologen i tisdags. Hon skämde bort mig och vi hade en mysig dag - trots syftet med resan. Stor kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ofta jag tänker på dig och mamma, och hur era tuffa situationer har fört er vänskap till en helt ny nivå. Det är en välsignelse hur Gud kan använda till och med sjukdomar till att göra hans verk bland oss.

      Radera
  2. förstår att du njuter av din resa. Man mognar mycket på att stå på egna ben "ute i världen". Och det har nog du ocskå gjort Emma på många sätt. Lycka till som "husmor" på bibelskolan. kram

    SvaraRadera