Att hitta en familj på andra sidan jorden.

Man skulle nog kunna sammanfatta min första vecka här på YWAM med två enkla ord: Helt Fantastisk!

I måndags hämtades jag upp på flygplatsen av Bindi (en kvinna som jobbar med YWAM och som jag kommer umgås en hel del med), och blev sen överraskad av ett varmt mottagande med mängder av kramar och uppmuntrande ord av alla tjejer och killar som går på bibelskolan. Att höra hur efterlängtad jag varit gjorde mig alldeles varm och gav mig känslan att det förmodligen inte bara var av en slump som jag hamnade just här, just nu.

Min första vecka har mest bestått av att lära mig alla elevernas namn, alla rutiner som jag ska hjälpa till med, komma i ordning på mitt alldeles egna rum(!!) och söka jobb. Det har varit dagar med mycket känslor och tankar, många samtal med mina nya vänner som är nyfikna om vem jag är och min story, och massa matlagning.

Basen här på Sunshine Coast's SBS (som står för School of Biblical Studies) är lite annorlunda jämfört med de flesta andra. Vi bor inte på ett campus, utan i ett villakvarter precis vid floden i tre olika hus. Vi har tjejhuset (där jag bor), grabbarnas lya (med den största poolen där vi de flesta dagar spelar poolvolleyboll) och "The White House" (där vi äter lunch och middag tillsammans). Lektionerna har de i en sal de hyr i en kyrka, 10 minuter bort.

En av mina huvudsysslor är att följa med till lektionerna tre dagar i veckan för att hjälpa till att förberedda det världsfenomenala påhittet förmiddagste. Det brukar bestå av massa frukt, grönt, kex, dipp och kakor de dagar någon fyller år, vilket verkar vara ungefär hela tiden. Sen hjälper jag till med att laga lunch alla dagar och gör storhandlingen en gång i veckan. Ganska simpla grejer, men det märks att all hjälp verkligen uppskattas. Mellan mina uppgifter brukar jag sitta med på deras lektioner, delta i lovsångsträffarna och andra aktiviteter. För det mesta pluggar brudarna i huset mest hela dagarna, vilket ger mig en hel del ensamtid. Jag har även börjat leta efter jobb och har fått mycket positiv respons, men väntar fortfarande på svar. Förhoppningsvis vet jag mer i slutet av veckan.

Två andra roliga grejer jag gjort denna veckan vara att åka skridskor(!) i en sal som vanligtvis är till för rullskridskor och testa på att surfa! Jag har lovat mig själv att åtminstone kunna stå på en bräda innan jag lämnar Aussie, men det är svårare än det ser ut. Jag nöjde mig med att paddla med ett par riktigt fina vågor och nästan dränkas av starka strömmar. Nästa gång är målet att kunna sitta på brädan utan att välta. Önska mig lycka till!

Allting blir inte alltid som man själv tänkt

Det är söndag här i idag mulna Melbourne, och så uppskattat efter en brutal vecka med 40-50 gradig värmebölja hela veckan. Ingenting blev väll som planerat här nere, men ändå känns det som om livet har löst sig på bästa sätt. Ska försöka ta allt från början.

Jag och Jonatan kom hit i torsdags förra veckan, och Emilia och Jakob gjorde oss sen sällskap på fredagen. Eftersom vi var inställda på att vara upptagna med att cykla runt hela dagarna bestämde sig jag och Jonatan att åka på en dagsutflykt längs med den kända ”Great Ocean Road”, som namnet avslöjar är en väg längs med Australiens sydkust. Där fick vi se makalösa landskap, koalor ute i det vilda, äta middag på stranden (vi åt friterad haj!) och sen även en något molnig solnedgång över de Tolv Apostlarna, som är fantastiska klippor ute i vattnet.

Trots allt det fantastiska vi fick se var det lite svårt att njuta på grund av att min chef hade ringt på morgonen och sagt att det blivit lite strul med jobbet. Jag fick veta att han inte hade ordnat något handelstillstånd, och att vi kunde få tunga böter ifall vi valde att cykla ändå. Lite smått irriterad får jag väl lov att säga att vi blev, då vi har förberett oss för detta i flera månader och från början var enda anledningen till att vi åkte till Melbourne överhuvudtaget. Visserligen hade han också fått olika svar när han ringt och kollat med staten, men man kan ju känna att ifall man tänkt dubbelkolla så gör man inte det två dagar innan när man lagt ner mängder av pengar, personers tid och planering på något sånt här. Hur som helst, vi fick hoppas på det bästa och följde med och cyklade en dag i alla fall. Ingen av oss som jobbade var speciellt nöjda med situationen och jag valde att säga det till chefen, vilket ledde till att jag inte blev frågad att jobba fler gånger.

Vi bestämde oss för att stanna kvar tills torsdag (då Jonatan skulle åka hem till Sverige igen) och njöt av värmeböljan på bästa sätt, vid havet, och fick riktigt fina dagar, och lite fin färg på huden. Efter att vi sagt hejdå till den fjärde musketören i vårt goa gäng bestämde vi oss för att stanna veckan ut medan vi försökte få ordning på våra tankar om den resterande tiden här i Australien.

Är lite osäker på ifall jag berättat om mina planer för våren, men jag ska i alla fall jobba för YWAM, Youth With A Mission, som Mission Builder i en liten stad på Sunshine Coast som heter Maroochydore. YWAM, eller UMU, är en kristen organisation som har stationer och arbeten över hela världen. Planen var att jag skulle åka dit i början av februari efter att ha jobbat här och rest runt till några fler platser i landet, men på grund av omständigheterna ringde jag pastorfrun som överlyckligt svarade att de väldigt gärna ville att jag kom till dem direkt, eftersom några av de som tidigare skulle hjälpt till hade fått förhinder och behövt åka hem. Så redan imorgon börjar mitt äventyr med YWAM, där jag även ska försöka hitta ett litet jobb vid sidan av också. Är övertygad om att det kommer bli en livsändrande upplevelse som jag kommer bära med mig länge, men det känns också lite tungt. Imorgon ska jag även lämna mitt världsfenomenala resesällskap i sin pojkväns händer efter att ha spenderat varenda dag tillsammans de sista 162 dagarna. Emilia och jag har verkligen växt tillsammans den här hösten, och jag vet att vi båda har lärt oss mycket om oss själva och om varandra. Är så tacksam att det var henne jag gjorde denna resa med, och för att hon är just den hon är. Jag vet att när vi möts upp igen i april kommer vi få ett fantastiskt avslut, i Australien, Singapore och Malaysia, på en redan helt galet bra resa. Till dess önskar jag dig allt gott, Millan!

Det är ju faktiskt lite kul när livet inte alltid blir som man tänkt, och ändå löser sig på ett så bra sätt. Nu blir det helt enkelt bara till att packa om väskan och förbereda mig på nya äventyr.

Nytt år, nya äventyr.

Det är ett nytt år och alldeles för länge sen jag skrev om min resa här på bloggen. Därför ber jag om ursäkt i förväg om det blir vansinnigt långt!

Emilias föräldrar, syster, mormor och pojkvän kom alltså ner till oss två dagar innan julafton och att se dem på flygplatsen var helt overkligt. Man har liksom varit isolerad i sin lilla bubbla här på andra sidan jorden, och lärt sig att leva med saknaden till alla där hemma så gott vi kunnat.

Den första dagen besökte vi Keppel Island, varifrån vi åkte på en glasbotten-båt över barriärrevet och sen också dök för att se korallerna ännu en gång. De har sett annorlunda ut på alla de ställen vi dykt, men är alltid lika fascinerande. På julafton åkte vi vidare till Hervey Bay och gjorde vårt bästa med att få lite julkänslor. Vi åt inget julbord och kollade inte på Kalle, men mamma Hallberg hade gjort jätte fina julstrumpor i papper och så lekte vi en rolig julklappslek (som ballade ur lite med ”Familjen Vinnarskalle”). Juldagen spenderade vi på Fraser Island, och även fast jag och Emilia redan sett ön innan var det en upplevelse att åka med stora lastbilsbussar genom den sandiga ön. Lunchbuffén var kanske en extra stor guldstjärna i kanten också. Annandagen åkte vi vidare med buss till Brisbane där vi bodde på världens mysigaste Bed & Breakfast. Att gå innanför dörrarna till ”Annie’s” (som det hette) var som att gå in i ett förstorat dockhus! Rosa, spets och blommiga mönster överallt. Vi stannade här i två nätter och unnade oss lite shopping och god mat innan det var dags att åka vidare till Coolangatta. Innan dess mötte jag upp Jonatan på flygplatsen, som flög ner för att fira nyår med oss. Lika overkligt att se honom som de sista månaderna bara har varit en röst i telefonen. Sjukt! Denna dag var det även mormor Ingalills födelsedag, så när vi kommit fram till Coolangatta åt vi fin middag ute tillsammans. Här blev även min kamera kvar på bussen och stulen, så tyvärr har jag inte så mycket bilder att visa från den här tiden (ska låna några från Emilia). Tack och lov hade jag sparat alla bilder från Usa och Nya Zealand på ett USB sen innan.

Annie's B&B

Dagarna innan nyår åkte vi 13 timmar i buss till New Castle, där vi sov två nätter, njöt av fantastiskt väder nere på stranden och åt god mat. Det var inte förrän på nyårsafton vi tog oss vidare till Sydney, där vi firade in det nya året med de mäktiga fyrverkerierna från Harbour Bridge. Har aldrig någonsin sett något liknade innan. Det var helt magiskt! Att få dela den upplevelsen med de 1,5 miljon andra besökarna var helt galet och något som alla någon gång i livet, om man har möjlighet, borde göra!

2014 har redan bjudit på ännu massor av äventyr och spännande upplevelser. Vi gick en guidad tur genom Sydney och fick bland annat se ”The Rocks”, Operahuset, Hyde Park och Queen Victoria Building. Vi har också gått över Harbour bridge, världens största bågbro. Vissa (de tuffa, alltså inte jag) klättrade ända upp till toppen, medan vi andra nöjde oss med att gå på gångvägen.

I lördags tog vi tåg och buss till Bondi Beach, som är en av de mest kända surfstränderna. Synd bara att man inte har lärt sig det där med bräda än. På kvällen hade vi även möjligheten att träffa några av våra vänner från vår resa på Nya Zealand, då många av dem bor tillsammans här i Sydney. Det var jätte roligt, och galet att prata om våra minnen som redan är 3 månader gamla.

I söndags gick (eller kanske snarare stressade genom) jag, Jonatan och Ingalill till den botaniska trädgården och utsiktsplatsen över Sydneys hamn, innan vi tog oss ner till Darling Harbour för att gå på akvariet. Det var riktigt fint och häftigt att se alla hajar, fiskar och pingviner som fanns där. Lite läskigt också, eftersom många av dem finns naturligt i vattnet runt om staden. Innan vi åkte till hotellet igen köpte jag mig även en ny kamera, så jag har lite bilder att ta med mig härifrån. På kvällen bestämde sig jag och Jonatan oss sen för att åka på gudstjänst på Hillsong, och det var mäktigt. Musiken, predikan och människorna, allt var så himla bra och välbehövligt. Är så tacksam att vi tog oss tid och åkte dit.

I måndags åkte vi tidigt till Blue Mountains, som ligger två timmar med tåg utanför Sydney. Där åkte vi runt med buss, tåg, och lift och gick vandringsleder för att se de fantastiska bergen, vattenfall och regnskogen. Jag hade inte hört så mycket om dem innan, men det var verkligen en otrolig utsikt över de blåaktiga bergen, som fick den färgen från någon ånga från eukalyptusträden.  (Hängde inte riktigt med hur det där fungerade)

Igår hade vi en heldag på Taronga Zoo och fick se allt från kängurur, elefanter, björnar och lejon till marsvin, ormar och äckliga spindlar. Vi såg också en fenomenal show med olika sälar, som gjorde massor av konster och fick oss alla att skratta.

Som sagt, vi har hunnit med väldigt mycket de här veckorna, och det är svårt att få med allt, men nu har jag i alla fall fått med det mesta av det vi har haft för oss tror jag.

Imorgon åker jag och Jonatan vidare till Melbourne, och säger hejdå till familjen Hallberg som åker hem till kalla Sverige på fredag. (Inte Emilia och hennes Jakob, de kommer ner till oss samma dag) Där ska vi hitta på lite roligt innan jag och millan ska börja jobba med vår cykeltaxi på måndag. Har ingen aning om hur vi ska orka med att trampa runt på kunder tio timmar om dagen i ca 30 graders värme, två veckor i streck. Vi får väll hoppas att vår chef har fått tag på några schyssta sponsorer som kan erbjuda oss något som hjälper mot värmen. Helst glass, men vatten funkar kanske bra det med!

Nästa uppdatering ska jag försöka göra ganska snart igen, så det inte dröjer så här lång tid igen. Till dess ska jag fortsätta njuta av livet och hitta på mer skoj.