Det är söndag här i idag mulna Melbourne, och
så uppskattat efter en brutal vecka med 40-50 gradig värmebölja hela veckan.
Ingenting blev väll som planerat här nere, men ändå känns det som om livet har
löst sig på bästa sätt. Ska försöka ta allt från början.
Jag och Jonatan kom hit i torsdags förra
veckan, och Emilia och Jakob gjorde oss sen sällskap på fredagen. Eftersom vi
var inställda på att vara upptagna med att cykla runt hela dagarna bestämde sig
jag och Jonatan att åka på en dagsutflykt längs med den kända ”Great Ocean
Road”, som namnet avslöjar är en väg längs med Australiens sydkust. Där fick vi
se makalösa landskap, koalor ute i det vilda, äta middag på stranden (vi åt
friterad haj!) och sen även en något molnig solnedgång över de Tolv Apostlarna,
som är fantastiska klippor ute i vattnet.
Trots allt det fantastiska vi fick se var det
lite svårt att njuta på grund av att min chef hade ringt på morgonen och sagt
att det blivit lite strul med jobbet. Jag fick veta att han inte hade ordnat något
handelstillstånd, och att vi kunde få tunga böter ifall vi valde att cykla
ändå. Lite smått irriterad får jag väl lov att säga att vi blev, då vi har
förberett oss för detta i flera månader och från början var enda anledningen
till att vi åkte till Melbourne överhuvudtaget. Visserligen hade han också fått
olika svar när han ringt och kollat med staten, men man kan ju känna att ifall
man tänkt dubbelkolla så gör man inte det två dagar innan när man lagt ner
mängder av pengar, personers tid och planering på något sånt här. Hur som
helst, vi fick hoppas på det bästa och följde med och cyklade en dag i alla
fall. Ingen av oss som jobbade var speciellt nöjda med situationen och jag
valde att säga det till chefen, vilket ledde till att jag inte blev frågad att
jobba fler gånger.
Vi bestämde oss för att stanna kvar tills
torsdag (då Jonatan skulle åka hem till Sverige igen) och njöt av värmeböljan
på bästa sätt, vid havet, och fick riktigt fina dagar, och lite fin färg på
huden. Efter att vi sagt hejdå till den fjärde musketören i vårt goa gäng
bestämde vi oss för att stanna veckan ut medan vi försökte få ordning på våra
tankar om den resterande tiden här i Australien.
Är lite osäker på ifall jag berättat om mina
planer för våren, men jag ska i alla fall jobba för YWAM, Youth With A Mission,
som Mission Builder i en liten stad på Sunshine Coast som heter Maroochydore.
YWAM, eller UMU, är en kristen organisation som har stationer och arbeten över
hela världen. Planen var att jag skulle åka dit i början av februari efter att
ha jobbat här och rest runt till några fler platser i landet, men på grund av
omständigheterna ringde jag pastorfrun som överlyckligt svarade att de väldigt
gärna ville att jag kom till dem direkt, eftersom några av de som tidigare
skulle hjälpt till hade fått förhinder och behövt åka hem. Så redan imorgon
börjar mitt äventyr med YWAM, där jag även ska försöka hitta ett litet jobb vid
sidan av också. Är övertygad om att det kommer bli en livsändrande upplevelse
som jag kommer bära med mig länge, men det känns också lite tungt. Imorgon ska
jag även lämna mitt världsfenomenala resesällskap i sin pojkväns händer efter
att ha spenderat varenda dag tillsammans de sista 162 dagarna. Emilia och jag
har verkligen växt tillsammans den här hösten, och jag vet att vi båda har lärt
oss mycket om oss själva och om varandra. Är så tacksam att det var henne jag
gjorde denna resa med, och för att hon är just den hon är. Jag vet att när vi
möts upp igen i april kommer vi få ett fantastiskt avslut, i Australien, Singapore
och Malaysia, på en redan helt galet bra resa. Till dess önskar jag dig allt
gott, Millan!
Det är ju faktiskt lite kul när livet inte
alltid blir som man tänkt, och ändå löser sig på ett så bra sätt. Nu blir det
helt enkelt bara till att packa om väskan och förbereda mig på nya äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar