Campinglivet i landet down under.

Äntligen har jag hittat lite tid för att uppdatera om vår resa igen. Efter två intensiva veckor med äventyrliga upptäckter har vi nu lugnat ner tempot och unnat oss några härliga dagar på stranden i supermysiga Noosa, som ligger på Sunshine Coast.

Fraser Island var helt fantastiskt och vi hade oerhört tur med vädret. Innan vi gav oss iväg mot ön blev vi informerade om vad vi faktiskt hade bokat. Vi skulle under tre dagar köra fyrhjulsdrivna jeepar längs med stranden, campa i sanddynorna bland vilda djur (bland annat 6 av de 10 giftigaste ormarna) och se massor av vackra platser. Med detta sagt fick vi packa ihop det nödvändigaste i små väskor och sen gav vi oss av. Fraser Island är världens största sand-ö, och den var verkligen bara full av sand. Mil efter mil kunde vi köra längs med stranden och njuta av havet precis intill. Första dagen åkte vi till en av de största sjöarna, Lake Makenzie, där vi spenderade flera timmar med att bara bada och sola. Kvällen bestod sen av att hitta varsitt tält och laga middag tillsammans med våra grupper. Jag och Emilia hamnade med ett gäng galna danska grabbar och några tysta tyskar. God mat lyckades vi i alla fall få ihop. Natten var sen ännu en upplevelse. Vi hade blivit tillsagda att ta med oss sovsäckar, men något att sova på var visst en lyx vi skulle få klara oss utan. Vi gjorde så gott vi kunde med det vi hade och fick åtminstone varsin någorlunda skön kudde av våra tjocktröjor.  På grund av detta fick vi inte så mycket sömn, och att vilda dingos sprang omkring i lägret hjälpte inte till direkt. (De ser ut som vildhundar ungefär.) Dag två började med frukost i lägret innan vi gav oss iväg mot en bäck där vi fick ”duscha”, innan vi åkte vidare till Indian Headland. Uppe från en klippa kunde man om man hade tur se hajar och andra djur i havet nedanför, men vi skymtade bara en sköldpadda och stingrockor. Efter det fortsatte vi till Champange Pools, som fått sitt namn från bubblorna som bildas när havsvattnet slår emot klipporna och kommer in i poolerna. Senare på dagen åkte vi till ett strandat skeppsvrak innan vi tog oss tillbaka till lägret för att laga vår sista middag tillsammans. Så mycket intryck, och både jag och Millan fick pröva på att köra bil på första gången sen vi lämnade Sverige. Att det var med ratten på fel sida bilen och på lös sand gjorde det hela ännu mer spännande!

Sista dagen på ön, efter att vi packat ihop lägret, gick vi en vandring till ännu en sjö, som man var tvungen att gå genom först en skog och sen en sandöken för att komma fram till. Efter några timmar där var det dags att åka tillbaka till fastlandet, och Rainbow Beach, igen. På kvällen var vi alla trötta och la oss tidigt efter att ha tvättat upp lite kläder och ätit kebab nere vid havet.

Måndagen började inte så bra för vår del. Både jag och Emilia hade naivt lämnat tvätten ute över natten, och märkte när vi tog ner den att mycket hade blivit stulit. Även fast det var kläder och bikini som går att ersätta kändes det sjukt surt. Vi tog i alla fall med resterande packning (som visserligen kanske är lite för tung för oss) och tog morgonbussen vidare till Noosa. Där blev vi upphämtade av en buss som skulle ta oss ut till Gagaju Bush Camp, där vi bokat in en kanotcamping i tre dagar. Första intrycket var väldigt intressant. För att ta oss till campingen åkte vi igenom permanenta bostäder bestående av plåt och presenningar. Campingen i sig var inte alls speciellt dålig, utan hade ett superfint tv-rum, kök och toaletter, men våra sovsalar som kryllade av spindlar och en och annan mus var inte så speciellt tilltalande. Vi bestämde oss för att ta oss samman och åtminstone sova en natt och paddla en dag innan vi bestämde hur vi skulle göra resten av tiden. Natten var brutal i våra hängmatts-liknande sängar och paddlingen sög, då vi varken fick en guide eller karta med oss. Visst att naturen var vacker och att vi alla fick ett gott skratt när Emilia råkade ha sönder repgungan ner till floden, men det var inte tillräckligt för att få oss att vilja sova våra sista nätter där. Tack och lov var våra galna danska vänner från Fraser i Noosa och kunde hämta oss och erbjuda oss plats att sova i utbyte mot ett flak öl. Det var ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till.

Så de sista dagarna har vi nu varit i Noosa, flyttat runt på lite olika hostel och sett både den underbart vackra stranden och den mysiga staden. I morgon är det dags för vår sista busstur ensamma, och den bär av mot Rockhampton, där vi på söndag äntligen ska få se några efterlängtade ansikten igen! Familjen Hallberg, som just nu befinner sig i Singapore, ska göra oss sällskap över jul och nyår, och även fast de inte är mina föräldrar ska det bli så kul att vi får ha lite familj här. Till dess räknar vi nu bara ner dagarna och ser fram emot nya äventyr som ligger framför.

Många kramar till er alla där hemma.

Full fart framåt!

Jisses. Det var alldeles nyss vi lämnade trygga Townsville, och ändå har vi redan hunnit med så mycket. Ska försöka få med så mycket detaljer som möjligt utan att få det för långdraget.

I fredags jobbade jag och Emilia vår sista dag. Känns väldigt roligt att man faktiskt gjort ett så pass bra intryck att man kommer bli saknad överallt. Millan cyklade sitt första pass också, och lyckades på ett märkligt sätt krocka in i EXAKT samma stolpe som jag. Vår chef tror det ligger någon slags svensk förbannelse över den!

I lördags, efter alldeles för få timmars sömn, checkade vi ut från Civic Guest House och tog färjan över till Magnetic Island. Första intrycket var verkligen bara: WOW! Så vacker natur som inte med ord kan beskrivas. Vi tog oss till vandrarhemmet, och lämnade vår packning i vår lilla bungalow, innan vi tog oss ner till havet där vi somnade gott på stranden. På kvällen tog vi sen bussen upp till en vandringsled där vi fått höra man kunde få se vilda koalor i träden. Vi gick många, svettiga kilometrar i uppförsbacke innan vi kom fram till forten där koalorna skulle bo. Vi kunde höra dem klart och tydligt (de låter ungefär som små grisar som grymtar) men tyvärr fick vi inte syn på någon. Något besvikna gick vi den långa vägen hemåt igen, men en fantastisk utsikt över solnedgången hann vi i alla fall se.

Dagen efter, när vi vilat ut oss ordentligt, bestämde vi oss för att hyra en vespa och åka runt på ön. Vi började med att åka och mata vallabyar som bodde bland klipporna, tog oss vidare till Horseshoe Bay och åt ett berg av pommes till lunch och till sist åkte vi till ett djurreservat där vi fick se ormar, ödlor, sköldpaddor, krokodiler, koalor, fåglar, grodor, spindlar och lite annat. En himla rolig dag som vi sen avslutade tillbaka i Townsville hemma hos vår chef, Anthony. Han bjöd på stek och lät oss sova i hans soffa, istället för på terminalen som hade varit vår plan från början.

I måndags tog vi den tidiga bussen ner till Airlie Beach, där vår båt till Whitsunday Islands skulle avgå från. Smidigt checkade vi in på resebyrån och fördrev våra timmar fram till avfärd med att gå runt på stan och äta glass. Alla passagerare samlades sen nere vi hamnen och vi träffade snabbt tre sköna brudar från Göteborg som vi sen umgicks med resten av resan. (Så nu är jag världsfenomenal på göteborgska!) Första dagen bestod mest av fördelning av sov-slafar, mat och segling till ännu en fantastisk solnedgång.

Dag två började med en brutal väckning av besättningen klockan 6.30. (pappa, jag ska aldrig mer klaga på din skönsjungande väckning!) Sen var dagen fullspäckad av aktiviteter. Vi snorklade, testade paddleboards, åkte till världens vitaste strand: Whitehaven Beach, åt god mat och njöt bara av allt det vackra vi fick se. På stranden tog vi även massor av roliga gruppbilder och ett och annat julkort á la Australien.

Tredje dagen bestod även den av snorkling, bad och att åka rutschkana från båten ner i havet. Vi kände oss lite som femåringar igen, men sjukt kul var det! Tyvärr var det sista dagen, och innan man knappt hunnit inse vad man fått vara med om var det dags att åka tillbaka mot land. Resten av dagen spenderas med shopping i Airlie och många timmars väntan innan vår nästa buss avgick

Nu befinner vi oss alltså i Rainbow Beach, efter 15 brutala timmar i en trång, varm buss med stenhårda säten. Här ska vi sova en natt innan vi ger oss ut på en äventyrscamping imorgon. Förhoppnings slutar det regna snart så vi inte flyter bort i tälten. Vi vet faktiskt inte riktigt vad vi har gett oss in på, men vi ser fram emot det med spänning.

Det börjar bli dags att packa väskan igen.

Efter lite mer än 6 veckor här i Townsville börjar det nu dra ihop sig för att åka vidare till nya destinationer. Det ska bli spännande att äntligen få se lite nytt igen, men samtidigt lite tråkigt att lämna det som man för en tid har kunnat kalla "hemma". Alla de saker vi har att se fram emot väger nog upp det ändå tror jag!

Sen sist jag skrev har vardagen rullat på i sin vanliga takt. Helgerna har bestått av mycket jobb, och vardagarna har spenderats i solen eller sängen efter städningen på vandrarhemmet är klar. Jag har varit på två riktigt utmanande predikningar som verkligen fått tankarna att snurra runt ämnena "relationer" och "andens gåvor". Inte alltid helt lätt att förstå sig på allt det där, men det är intressant och verkligen värt att tänka på.
Jag har även varit på min sista Lifegroup. Eftersom det var den sista även för de andra bestämde vi oss för att göra något riktigt kul, vilket innebar pizza, kakor och att sitta på toppen av Castle Hill till sent på natten. Himla mysigt att sjunga, skratta och bara prata om livet med nyfunna vänner, som det känns som jag känt mycket längre än bara några få veckor. Mindre kul att behöva säga hejdå och inse att jag förmodligen inte kommer träffa många av dem någonsin igen. Tack och lov för tekniken och sociala medier!

Lite andra saker i korthet som har hänt:

- Vi blev tackade av vår manager med ost-bricka för våran enastående insats på vandrarhemmet
- Fick gå till tandläkaren med Emilia som nog bör hålla sig borta från socker ett litet tag
- Jag gick till frisören för första gången på alldeles för många månader (ja, jag tycker absolut att man får vara glad över en sån liten sak också)
- Vi hade en glassfrossa och ett pannkakskalas i olika omgångar för att säga hejdå till några av dem i personalen som åkt vidare på sina resor.
- Äntligen har solen bestämt sig för att visa sig lite oftare, vilket har gett oss möjlighet att chilla nere vid stranden ett par dagar till. Oförskämt bra lyx i vardagen!

Igår (onsdag) bestämde sig jag och Millan oss för att åka iväg till det stora köpcentret, som vi pratat om att besöka sen vi kom hit. Vi tog en smidig buss och kom fram och strosade runt bland julpyntade affärer och caféer. Så länge man inte såg ut genom fönsterna, eller tänkte på det faktum att alla går runt i shorts och linne, så lyckades man faktiskt få en hel del julkänslor. Det blev ingen shopping för vår del, eftersom vi varken har råd eller plats i väskan för att fylla på våra garderober för tillfället. Istället provade vi bara kläder som vi önskade vi hade möjlighet att köpa. Nu när jag tänker efter låter det faktiskt både patetiskt och tragiskt, men vi var nog mest bara glada att befinna oss i klädaffärer igen. Sen unnade vi oss en riktig kvalités fika på McDonalds, så det är ju synd att klaga!
Efter någon timma där gav vi oss iväg för att hitta en vandringsled längs med floden som skulle ta oss till den botaniska trädgården. Alla vi frågade tyckte det var väldigt lustigt att ville ta oss dit, eftersom den låg minst en halvtimma bort om man gick. Det stämde inte alls med den beskrivningen vi fått, eftersom själva vandringsleden i sig skulle ta den tiden att promenera. Tillslut insåg vi att vi hade hoppat av vid fel köpcentrum och kommit till den botaniska trädgården direkt, som ligger i slutet av leden vi tänkt gå. Så istället för att gå längs med floden gick vi direkt till Palmetum Garden och fick se dess regnskogsområde och savann. Tror att vi har lyckats besöka nästintill alla botaniska trädgårdar i de städer vi varit i, och ändå blir man lika förundrad varje gång. Mängder av exotiska växter, som med den tropiska hettan var något alldeles utöver det vanliga vi sett längs med kusten.Vi ville ändå se lite av vad som fanns längs med floden (som vi strikt blivit förbjudna att ens överväga att bada i på grund av krokodilerna), och tur var väl det för när vi kommit ner till vattnet fick vi se mängder av sköldpaddor simma omkring. Emilia blev så exalterad att hon började mata dem med dina chips med kycklingssmak, och det verkade faktiskt som att de gillade det. Som ni kanske förstår blev vi fast där ett tag ("Emma, vad skulle sköldpaddor annars äta liksom?"), men vi hann med att se en fantastisk solnedgång över floden innan det var dags för oss att åka hemåt igen.

På lördag är det alltså dags för oss att åka ut till Magnetic Island där vi ska spendera natten. På ön finns massor av vilda koalor och vallaby som vi hoppas få se när vi går runt i naturreservatet.
Tills dess har jag ett städpass, ett restaurangpass, ett cykelpass och en nattmarknad kvar att avklara. Med tanke på att de här veckorna gått fortare är fortast så går det nog på ett litet kick.

Nästa uppdatering kan dröja lite, eftersom jag förmodligen inte kommer ha någon vidare internetanslutning de närmsta veckorna, men jag ska göra mitt bästa för att meddela att jag lever!