Oktober börjar redan ta slut.

Jag och Emilia blev lika förvånade båda två när vi insåg vilket datum det var idag. Jisses, det är närmare 3 månader sen vi lämnade Sverige, och en månad sen vi kom till Australien. Helt galet!

Den sista veckan har vi kommit till rätta här i Townsville och letat jobb på alla möjliga ställen. Turen har verkligen varit på vår sida, och nu har vi båda två hittat lite inkomstkällor! För min del har det varit en oerhörd lättnad eftersom det har blivit lite väl tomt på kontot, men att ha fått möjligheten att uppleva så mycket som vi har gjort ångrar jag absolut inte alls!

Emilia hittade jobb först, och är numera, förutom nattchef på boendet, servitris på en mysig restaurang vid stranden. Att få ihop sömntimmarna är inte alltid det lättaste, men vi gör så gott vi kan för att hålla humöret uppe. Och sen sover vi oftast hela tiden på vår lediga tid. Haha.

Jag hittade ett lite mer oglamoröst jobb som "pedicab driver" och hade mitt första pass igårkväll. På dagarna är jag som sagt hushållerska (som det så fint heter) på vandrarhemmet, men det har blivit ganska rastlösa eftermiddagar, även fast stranden alltid är ett alternativ. Så som pedicab, eller cykeltaxi kanske låter bättre, jobbar man nattetid och skjutsar runt folk från olika hotell/vandrarhem till uteställen, restauranger, kasinot eller hem igen. I vanliga fall får vi jobba, tisdagar, fredagar och lördagar, men också dom dagar det händer något speciellt i stan. Det blir oftast sena nätter, och att komma hem vid 3 i natt för att gå upp vid 8 var inte något att rekommendera. Sen att jag totalkvaddade min cykel på första dagen gjorde det inte lättare att försöka slappna av (inga kunder eller jag blev som tur var skadade).

Jag har även fått erbjudandet att få provjobba på en restaurang/bar i dag för att kunna hjälpa till på några kommande evenemang och dagar det behövs extra hjälp. Ska bli så roligt, men det är också lite pirrigt. Var på frälsningsarmén och köpte svarta arbetsbyxor nyss, så nu hoppas jag inget ska gå fel. Får uppdatera senare om hur det har gått.

Nu ska jag ta en välbehövd tupplur innan det är dags att tjäna lite pengar. Många kramar till er alla!

Det stora blå och nya äventyr.

Igår var det dags för min och Emilias första dagsutflykt, och det blev till det stora barriärrevet. Vi startade dagen med lite frukost på vandrarhemmet och sen gick vi mot hamnen. Försökte gå ombord på båten (Passions of Paradise - rekomenderas strarkt) utan att ha löst in våra biljetter men det gick inte så värst bra. Efter att vi gått tillbaka till terminalen och fått våra passagerarkort fick vi ju som tur var ändå hänga med.
Det var en ganska skumpig åkttur, men vi och vår svenska vän Olivia njöt av solen ute på däck tills vi kom fram till första stoppet - Michealmas Cay. Innan dess hade vi fått lite instruktioner för hur vi skulle dyka och använda utrustningen. Jag har aldrig dykt med syrgas innan, så det var grymt spännande. Tummen upp betyder inte "bra" utan "upp", och sen fick vi lära oss hur man tecknade "jag har problem med att en haj äter upp mitt ben". Fruktansvärt rolig personal!
Väl nere i vattnet fick jag först lite panik, men när man fick se allt det vackra där nere var det lätt att slappna av och bara njuta. Vi fick bland annat se koraller, nemofiskar, sköldpaddor och alla möjliga andra slags färgglada fiskar. Tyvärr var vattnet ganska grumligt på grund av att det regnat mycket de sista dagarna, men det var så mäktigt i alla fall. Efter dykningen fick vi tid att snorkla lite också.
När vi var klara där var det dags för dagens höjdpunkt - lunchbuffén. Det är lite tragiskt faktiskt för de senaste dagarna då vi pratat om denna resan har nog maten varit det vi pratat mest om. Vad kan man säga, vi älskar att äta! Det bjöds på räkor, frukt i mängder, massor av olika sallader med pasta och ris och bröd. Så gott!
Efter maten åkte vi vidare till nästa stopp - Paradise reef. Fick ännu mer tid att snorkla runt och titta på livet under vattnet och så passade vi även på att ta massor av oerhört graciösa undervattensbilder. Dagen i helhet var verkligen fantastisk. Nu är jag mer sugen än någonsin på att ta ett dykarcertifikat!

Idag var det dags för oss att säga hejdå till Cairns, ta med våra överpackade ryggsäckar och ta bussen till vårt hem för de åtminstone 3 kommande veckorna - Townsville. Första intrycket har varit mysigt! Det finns en stor park nere vid hamnen och en 2,5 km lång strand, vackra vandringsleder och så bor vi på ett vandrarhem med personal som välkomnade oss med kramar. Tack vare min välorganiserade resepartner har vi även redan jobb för att få bo gratis. Emilia har numera titeln som natt manager (vilket ger oss ett privat 2-bäddsrum. woopwoop) och jag fortsätter att städa och bädda sängar. Helt okej ändå!
Imorgon ska vi fixa med bankkonton och se om någon vill anställa två trevliga och glada tjejer! Önska oss lycka till :)

Sommar, sol och as-stor pool!

Kan inte fatta att det redan har gått över två veckor sen vi lämnade Nya Zeeland. Vi har verkligen kommit till rätta här i Cairns, som ligger i norra Australien, men på tisdag är det dags för vår första flytt. Innan dess kanske jag borde uppdatera om vad vi gjort hitintills. (Och meddela att jag faktiskt är vid liv!)

Anledningen till att jag har väntat med att skriva är för att jag har väntat på att något extraordinärt ska hända, men livet som arbetslös backpacker är enformigt och rätt händelselöst. Våra dagar ser i stort sett likadana ut.

De första dagarna vi kom hit bodde vi på Nomads Hostel, och fick erbjudandet att stanna och jobba för gratis boende i en månad hos dem. Efter att ha bott i ett smutsigt, fläckigt och trångt rum i två deprimerande dagar bestämde vi oss för att jobba på ett annat (mycket trevligare) vandrarhem i två veckor istället och sen åka vidare. Jag fick bädda-säng-uppdraget, och Emilia fick det supervidriga köket att ansvara för. Det jag gör är i stort sett  knacka på rummen, säga "housekeeping" med den vänligaste rösten jag har, bädda så många sängar som är lediga, och sen gå vidare till nästa rum. Ändå lyckas jag och min bäddar-kompis vara de mest avskydda personerna, eftersom de flesta inte verkar uppskatta att bli väckta vid 10 efter en sen kväll ute. Det är inte så glamoröst jobb, men gratis boende sparar in mycket pengar som annars rullar lite för snabbt.

Så våra dagar har lyckats få liknande rutiner. Vi går upp och äter frukost, och jobbar sen två timmar mellan 10-12. Efter jobbet brukar vi käka lite lunch innan vi lägger oss vid den stora lagunen, som ligger precis utanför vårt hostel, de dagar vädret tillåter (vilket är i princip alla). På kvällarna har vi lyckats få in en del träning också innan vi äter kvällsmat. Alla boende får erbjudandet att äta på en irlänsk pub varje kväll, där man kan välja på massor av goda rätter och något att dricka för 40 :-. Lite bekväma som vi blivit har de flesta kvällar spenderats där, och stek med mos och grönsaker har smakat oerhört gott så länge det varade. Nu de sista dagarna har vi insett att vi borde lära oss laga vår egen mat och det har fungerat förvånandsvärt bra.

Förutom att äta (som detta inlägget visst fick handla om) så har vi bokat massa spännande aktiviteter som vi ska göra de närmaste månaderna. Det första blir på måndag då vi ska på en heldag till barriärreven för att se massa fina fiskar, och förhoppningsvis inte bli uppätna av hajar. De andra grejerna får jag berätta mer om vid något annat tillfälle.

På tisdag åker vi alltså vidare, till Townsville, där vi hoppas hitta jobb så vi kan stanna tills december. Någon b-plan har vi inte riktigt än, så vi hoppas på att det ska lösa sig smidigt och bra. Naiva kanske, men att vara lite spontan är faktiskt ganska spännande. Hitintills har vi klarat oss bara bra!