A soldier for the King.

...du borde kanske tappa några kilo...

.. du kan ju ingenting..

Ibland lyssnar vi på så otroligt dumma tankar vi har. När man börjar lyssna på lögner om sig själv är det lätt att känna sig värdelös, knäckt eller bara sjukt ledsen. Denna veckans läxa för mig har haft med detta att göra.

När jag var liten brukade mamma samla mig och mina syskon innan vi gick till skolan för att be en snabbis och sätta på oss en osynlig vapenrustning. Ett bälte så att vi inte skulle ljuga, en pansar som håller själen ren, skor så vi gick dit Gud ville att vi skulle gå, ett andligt svärd att försvara sig mot ont och en hjälm som skyddar mot onda tankar och förvirring. Ärligt talat så tänkte jag kanske inte så mycket på det just då, men det finns en otrolig kraft i var och en av dessa vapen.

Jag har läst om den här rustningen många gånger sen jag var liten, men inte förrän nu har jag äntligen förstått innebörden med den. Om vi inte klär på oss sanningens bälte är det så lätt att överdriva berättelser tills de helt plötsligt inte ens är lite sanna längre. Utan rättfärdighetens pansar kan man tappa modet att säga ifrån det som inte är rätt. Om vi inte har villighetens skor kommer vi förmodligen inte åka till solskenskusten i Australien för att jobba på en bibelskola i tre månader. Utan andens svärd kan vi inte använda Guds ord för att skydda oss mot lögnen. Utan frälsningens hjälm finns inget som skyddar oss från tankar som kan förvirra vår tro.

Det bästa av allt är att detta är en rustning som inte väger något eller tar någon plats. Den finns där om man bara ber om den. Så himla bra grej!

...du borde kanske tappa några kilo...

i HANS ögon är jag en perfekt skapelse

.. du kan ju ingenting..

allt förmår jag genom HONOM som ger mig kraft
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

...maybe you should lose a couple of pounds...

.. you cant do anything..

 Sometimes we listen to really stupid thoughts that we have. When you start to listen to lies about yourself it is so easy to feel worthless and sad. This weeks lesson from God has been about this matter.

When I was a kid my mom used to gather me, my sister and brother for prayer before school, and dress us in an invisible armor. A belt so we wouldn’t lie, a breastplate to keep our souls clean, shoes so we would go where God wanted us to go, a sword of the spirit to protect us from evil and a helmet to protect our thoughts from lies and confusion. To be honest I didn’t really think much about these things before, but there is incredible power in each and everyone of these weapons!

I’ve read about The Armor of God many times growing up, but not until now has it made any sense. If with the belt of truth isn’t buckled around your waist its easy to exaggerate stories until they have no truth left, and without the breastplate of righteousness in place to may lose the courage to say no to what is wrong. Without your feet fitted with the readiness you might never go to the Sunny coast and serve the Lord for three months. If we dont wear the helmet of salvation, there is no protection from bad thoughts that might confuse our faith, and without the sword of the Spirit, Gods words cant protect from the enemies lies.

The best part is that this armor is not heavy at all, and wont take up any space whatsoever. It is there if we just pray. That is so freaking awesome!

...maybe you should lose a couple of pounds...

I thank you Lord, for Im wonderfully made

.. you cant do anything..

I can do all things through him who strenghtens me

 

 

Detta är mitt liv.

Det känns som jag oftast börjar mina inlägg med "dagarna rullar på som vanligt här i Australien", men det är väll egentligen lite så det ligger till. Dagarna varierar mellan att bestå av matförberedelser, regn, bokläsning (i mängder) och solsken. Det är tårar och det är skratt. Det är kramar och det är irriterade blickar. Det är livet. Ofta glömmer jag bort att jag faktiskt bara lever mitt helt vanliga liv fast på andra sidan jorden. Att mitt liv just nu är att bo i ett villakvarter i Mountain Creek med 10 fantastiska tjejer, laga mat och baka åt en skola med hungriga elever och njuta av tropisk värme. Däremot ser ju livet lite annorlunda ut nu än det kanske hade gjort om jag aldrig kommit iväg på den här resan.

Alla upplevelser jag varit med om fram tills idag har varit en del i att forma den personen som jag är, och de saker jag kommer vara med om imorgon, nästa år och i framtiden kommer fortsätta forma mig. Därför är jag så sjukt tacksam för just den här tiden. De här sju månaderna har lärt mig oerhört mycket om vem jag faktiskt är. Min fenomenala vän Emilia Hallberg har hjälpt mig att inse att jag har lite svårt för att planera, och ibland nästan ännu svårare för att vara spontan. Att jag kan vara oerhört irriterande när jag påpekar småsaker, och att jag faktiskt är ganska dålig på att lära känna nya människor. Jag har också lärt mig att uppskatta mammas hemlagade mat(!), att jag är rätt okej på att ge tröstande kramar och komma med katastrofalt konstiga uppmuntringar. 

Att få en annan vinkel och ett nytt perspektiv har varit väldigt nyttigt, och något jag tror att alla människor upplever på olika sätt. Det kanske är att byta klass, flytta hemifrån, gifta sig eller resa  över världshaven. Saker som är en naturlig del av livet, men så sjukt viktiga. Nu är det inte mer än 10 veckor kvar tills jag planerar att komma hem igen, och varje dag så länge jag lever vill jag fortsätta att lära mig saker om livet! 

Att jag har massor av djupa, halvkloka tankar som snurrar i huvudet är något nytt jag också lärt mig. Att få ner de som ord i ett blogginlägg är något jag försöker lära mig.