Ännu en novemberdag.

Men för mig suddas inte de fina färgerna ut i gråa nyanser. (Ja, det är en sångtext.) 

Förutom den här veckan, då regnperioden velat visa sig ett par månader för tidigt. Regn har mest betytt en sak för oss - sänghäng! Fast lite andra saker har vi också hunnit med.

I helgen jobbade jag både fredag och lördag på både bryggeriet och cykeltaxin. Jag lyckades med att inte spilla något på någon och fick massor av kunder med cykeln utan att behöva låtsas vara gravid. Det kändes så skönt att få ha en riktig toppenhelg efter en inte så toppen vecka :) 

Söndagen började lite knasigt. Kom hem från jobbet vid 6 och åt frukost med Emilia, som precis öppnat vandrarhemmet. Sen försökte jag få några timmars sömn innan jag började städa vid 9. Vaknade av att vår tyska kompis Romy står lutad över mig där jag ligger i sängen. "Emma, housekeeping?!" Det tog många förvirrade minuter innan jag kom på vart jag var, vad jag hette, vad Romy hade sagt  och lyckades komma upp ur sängen, få på mig kläder och börja jobba. Det här med för lite sömn vill min kropp helt enkelt inte samarbeta så bra med! 

Resten av dagen var sen fantastisk, så det fick väga upp den jobbiga morgonen. Emilia tog igen lite sömn medans jag tog det mest lungt på rummet, plockade med lite grejer och gjorde mig ordning för att åka med min vän Madeline till kyrkan. Jag har följt med på några gudstjänster och även lärjungaskola på måndagar nu de senaste veckorna. Det har gett mig så otroligt mycket, inte bara undervisningen utan även gänget med underbara människor som verkligen har inslutit mig i sin lilla familj med massor av kärlek. För min del har det sannerligen behövts, och det enda som fattats mig har varit Millan som tyvärr sitter fast på vandrarhemmet halva dygnen som nattmanager.

I söndags firade de kyrkoåret som gått med en riktig fest med massor av sång, musik, dop och glass i stora lass. De visade även upp en intervju med mig som vi filmade in på måndagen, där de frågade mig lite om mig själv, mitt vittnesbörd och hur jag hittade till dem. Knasigt att se och höra sig själv, men det  var visst väldigt uppskattat och jag fick möjligheten att prata med ännu fler medlemmar i församlingen, som alla önskade mig fortsatt lycka till på resan.

I måndags följde jag med Madeline till deras lärjungaskola som kallas "lifegroup". De följer just nu ett material som heter "kristendom som smittar av sig", vilket inte handlar om att sprida en sjukdom (som titeln kanske föreslår) utan hur man förklarar evangeliet på ett enkelt sätt, hur man ska behandla andra och hur man kan få dela sin upplevelse med Gud för sina vänner. De är ett härligt gäng 18-24åringar som träffas en gång i veckan för att diskutera och läsa bibeln tillsammans. Är så intressant och spännande att få höra andras historier och tankar! 

Efteråt hade jag med mig chokladbollar som alla snabbt mumsade i sig, och sedan lekte vi lekar som snabbt ballade ur. Jag fick lära dem samurajen (svårt att förklara här utan att visa rörelser) och en tvist på "kasta gris" där den som förlorade fick agera djuret i mitten av ringen. Att se en av grabbarna härma en delfin och sen även en dinosaurie fick oss alla att vika oss dubbelt av skratt på golvet. Fantastiskt med människor som verkligen vågar bjuda på dig.

Igår, onsdag, fick Emilia också möjligheten att träffa några av mina kompisar från Northreach (kyrkan). Vi fixade ihop en riktig tjejdag som självklart bestod av film, massor av godsaker och prat. Kan inte förstå hur man kan känna sig så oerhört lycklig över att faktiskt få befinna sig i ett riktigt hus, med vardagsrum och allt, igen efter månader på endast vandrarhem. Det betydde mycket och kändes behövligt för oss båda tror jag :) 

Nu väntar ännu en helg med jobb och kyrka! Glädjer mig åt tanken att det bara är en månad kvar till jul, och snart även dags för oss att ge oss ut på nya äventyr! 

Hoppas alla njuter av den första snön hemma, eller stekande hetta i andra delar av världen :) 

"Tänd ett ljus...

.. och låt det brinna."

Ja, så låter det i mina hörlurar just nu. Trots att det ständigt är +25 i luften och mestadels sol så ska jag och Emilia på vårt egna vis försöka få lite julstämning. Det är ju faktiskt bara 38 dagar kvar! Och ja, Sandra.. Jag saknar det faktum att du förmodligen har lyssnat på julmusik sen jag åkte i augusti och att jag inte är hemma och får ta del av det.

Men, innan vi får ledigt så ska vi jobba på här i Townsville i ytterligare tre veckor. De ser ungefär likadana ut för min del.

Alla dagar i veckan är jag fortfarande städhjälp på vandrarhemmet, eftersom lägenheten vi fick erbjudande om att flytta in i inte var speciellt lockande. Därför bestämde vi oss att stanna kvar på Civic Guest House där vi faktiskt trivs väldigt bra. Det har blivit det närmaste vi kan komma till att kalla "hem". De där tre timmarna mellan nio och tolv har nu det senaste även börjat gå vansinnigt fort, vilket jag tycker är väldigt skönt. Häromdagen fick vi tre nya städare i vårt fyramanna-team, vilket har gjort att vi har fått lära alla de rutiner som finns. Jag fick massor av beröm för att jag var en sån exemplarisk lärare till en av de nya tjejerna, och det var en skön skillnad eftersom jag i vanliga fall ofta får höra "Ehm, Emma. This has to be done again...".

Tisdagar, torsdagar, fredagar och lördagar kämpar jag på med min cykeltaxi. Den sista veckan har känts hopplös, då jag inte har haft en enda skjuts. Det gör att kvällarna känns sjukt ovärda, och jag har börjat fundera på varför jag ens går dit. Nu är det helg igen dock, så jag tänker inte kasta in handduken än.
Som tur är har jag alltid hur roligt som helst med mina jobbarkompisar. Vår chef är en 50-årig, galen, tjejtjusare och spännis som alltid får oss att skratta. Hans nyaste snilleblixt är att jag ska ha en cykelhjälm under tröjan så jag ser gravid ut. Detta tror han kommer göra susen, och att kunderna kommer känna sånt medlidande att de helt enkelt bara inte kan gå förbi utan att känna sig tvungna till att åka med. Vet inte om jag tycker denna idé är fullt lika briljant.

På bryggeriet har jag också börjat få lite fler pass, och det tycker jag är jätte roligt! De sista gångerna har jag jobbat i restaurang-baren, och fått lära mig hur man ger ölen det perfekta skumhuvudet, blandar olika läskedrycker och annat drickbart. Ikväll ska jag få lära mig att ta upp beställningar, knappa in dem på den komplicerade kassaapparaten och sen servera dem med klass. Vi får hålla tummarna för att de inte hamnar i någon välklädd herres knä eller går i tusen bitar på golvet. Det vore dock så typiskt mig. Emilia och jag skrattar numera varje dag åt att jag spiller mat på mig, varje gång vi äter dessutom. (Det hör väl egentligen inte hit, men det kanske ger någon ett gott skratt.)

Som jag har nämnt tidigare så ska jag och mitt fenomenala resesällskap snart iväg på fler äventyr. Det första blir den sjunde december då vi ska besöka Magnetic Island, som ligger på synligt avstånd härifrån. Man tar färjan över, sen ska vi med antingen bil eller vespor ta oss runt ön, förhoppningsvis se någon vallaby och koala, och sen sova i mysiga bungalows.

Någon dag senare ska vi sen ta bussen ner till Airlie Beach, där vår båt ut till Whitsunday Islands avgår ifrån. Här är lite bilder på de vi ska åka med:

Att få se Australiens finaste strand (Whitehaven Beach), äta massor av god mat, titta på bio ombord och bara njuta av fantastisk snorkling och sola kommer inte bli fy skam. Är så otroligt taggad!

Och så till något helt annat.. Igår var det den 15 november, min bästa väns 10-årsdag. Min familj var mig lite extra saknad då, och att få fira sin lillebror med något mer än ett vykort hade jag gjort vad som helst för att få göra. Tack och lov så finns ju tekniken och skype så att jag ändå lyckades vara med på ett litet hörn.

Med tanke på hur fort tiden går så är ju sanningen dock den att det faktiskt inte dröjer så länge innan jag är hemma igen, så fram tills dess ska jag bara njuta av det faktum att vi är på en super-mega-frän resa på andra sidan jordklotet.

 "...det är samma himmel, det är samma hav, och stjärnan som jag såg."

Glömde det viktigaste.

I all hast glömde jag ju berätta om en himla rolig grej som hände i helgen.

Det sista veckorna har jag tyckt att allt har varit oerhört tungt. Jag har känt mig vilsen i mig själv, funderat över varför jag någonsin åkte hemifrån och känt som att någonting har fattats. Min mor som är så vis har ju såklart uppmuntrat mig till att försöka hitta en kyrka att gå till, men det har också känts jobbigt och inte riktigt passat med mina tider. Hur som helst, för två veckor sen bad jag Sandra att speciellt hjälpa mig att be att jag ska få hitta en kyrka här i Townsville, och sen glömde jag bort det lika fort igen.

I lördags när jag jobbade med cykeltaxin kom ett gäng ungdomar fram till oss och ville åka en runda runt stan. Vi flinade lite och tänkte att det blir lätta pengar, och så åkte vi iväg. Jag fick två grabbar med mig som började fråga lite om mitt liv och vad jag gjorde här. Det är så roligt hur man direkt kan känna av att en människa har den där kärleken inom sig - en tro på Gud. Det märks på attityden, språket och hur omtänksamma de är.
Det visade sig att de var en tonårsgrupp som var ute på outreach och delade ut vatten till uttorkade festare. Deras ungdomspastor var också med dem ute och jag fick massor av varma inbjudningar till att komma på deras gudstjänster och bibelstudier. Sen fick de även ge mig förbön, mitt på gatan bland mycket berusade människor, och det var så skönt. Min kompis Camilla, som också cyklar, fick även hon förbön och blev väldigt berörd och nyfiken, så vi får väll se om hon är sugen att hänga med mig på söndag!

Kunde inte låta bli att tänka "undrar om det hade varit uppskattat om KoLaMyRa delade ut vattenflaskor i Vetlanda på helgerna?". Det kanske vore något :)

God works in mysterious ways. Och tack och lov för det!

Dammråttor och damer i tjusiga hattar.

Livet rullar på i en alldeles för snabb takt, och en vecka försvinner verkligen bara framför en. En hel del lyckas man på något sätt ändå få gjort.

Denna veckan har bestått av jobb, strandhäng, ösregn och en hästtävling. Ska försöka ta det i lite ordning också.

I onsdags hade jag mitt provjobb på Townsvilles bryggeri, och jag lyckades med att inte krossa ett enda glas. Spillde inte ens lite grann, utan måste säga att jag klarade mig alldeles utmärkt. Det tror jag att chefen också tyckte med tanke på att jag är numera är tillfälligt anställd. Hoppas verkligen att jag ska hinna få några skift medans vi är kvar här.

På torsdagen var det dags att testa på att trampa lite taxi igen, och denna gång blev inga stolpar påkörda. Den kvällen var det även halloween, så det blev många skratt åt folk i urlöjliga kostymer. Vid ett tillfälle hade jag två vuxna syskon iklädda skelett-kostymer som var ute med sin mamma, utklädd till Dracula. Alltid lika roligt att försöka övertyga folk om att jag varken är från Kanada eller Ryssland. Några fler episka kostymer var ett gäng zombies, där en tjej hade gjort ett oerhört bra jobb med sminkningarna - stora rivmärken i ansikten och på armar och galna ögon. Önskar jag hade haft kamera med mig, men ni får försöka gissa lite hur de såg ut istället. Kom hem vid tre tiden och lyckades få ett par timmars sömn innan det var dags att gå upp på fredagen för att som vanligt jobba mina tre städtimmar på vandrarhemmet.

Efter jobbet på fredagen gick jag och Emilia ner till stranden och njöt. Man glömmer lätt bort hur nära vi har det till havet, och det faktum att det faktiskt är helt okej att bara ligga och njuta en hel eftermiddag, och inte göra någonting annat, om man känner för det. På vägen hem köpte vi gelato-glass och satte oss vid hamnen en stund. Vi lagade för första gången spagetti och köttfärssås på kvällen (sandra, din kommer alltid vara godast), så dagen kändes helt perfekt fram tills det var dags att sätta på sig träningsskorna för ytterligare ett taxipass. Försöker intala mig själv att det är bättre än att inte ha något jobb alls, men det blev nästintill omöjligt att överhuvudtaget försöka förstå varför jag inte låg i sängen istället när världens storm drog in över staden runt klockan 12. Det åskade, regnade och blixtrade hejvilt, och jag och några andra cyklare blev fast under ett tak i över en timma, eftersom att musikanläggningarna på våra cyklar inte fick bli blöta. När det lugnat ner sig lite var det bara till att hoppa upp och trampa allt vi hade för att komma till parkeringshuset. Tror inte en enda del på hela kroppen var torr när vi kom fram, och det kändes som att man hade duschat med både skor och kläder på. Som tur var erbjöd sig en kompis mig skjuts hem till vandrarhemmet som ligger en bra bit bort från parkeringsplatsen, så jag slapp gå hem och bli ännu blötare. Inte ett fenomenalt bra avslut på en annars kanonbra dag.
Väl hemma hade Emilia precis lyckats somna efter att ha kämpat med vattenpumpen som inte gjorde sitt jobb. Vatten kan sannerligen ställa till med mycket besvär!

Lördagen var oerhört seg, efter flera dagar i rad med dålig sömn. Efter städningen blev det därför bara en lugn dag i sängen för både min och Emilias del. Vi lagade sjömansbiffar och ris till kvällsmat och sen var det dags för kvällens träningspass igen. Denna kväll blev inte heller så bra som jag hade hoppats. Cyklade alldeles för långa avstånd, tjänade alldeles för lite (har dålig koll på vad man ska ta ut för priser än) och jobbade alldeles för sent. Att komma hem klockan sex, sova i 40 minuter för att sen städa var galet jobbigt. Försökte ta igen det på bästa sätt genom att sova hela söndagen, och sen på måndagen var ju kroppen nästan helt återställd. Det kommer förmodligen bli många av dessa helger, så jag får helt enkelt bita ihop och se fram emot de saker jag kommer kunna göra när jag är färdig med detta.

Igår jobbade jag och Emilia tillsammans på ett event för massa rika människor i tjusiga kläder och hattar. Det var nämligen Melbourne Cup, som visat sig vara en mindre folkfest här, då alla vill se hästar springa på en bana. Själv har jag väldigt svårt att förstå varför man vill lägga flera tusentals dollar på att satsa på en häst sannolikhet att vinna. Förstår det inte alls. Det var många matglada och törstiga gäster i alla fall vilket gav oss en chans att tjäna några slantar, så för den skull var det ju bra.

Idag har vi även börjat planera in alla de aktiviteter vi ska göra innan familjen Hallberg kommer på besök, fått erbjudande om att flytta till en lägenhet de sista veckorna här och fått nya lakan i sängarna. Uppdatering på det får bli i nästa inlägg.