This is the last time.

Det är inte förrän man kan säga "det där var sista gången jag åt middag i vita huset", eller "detta är sista gången jag ser solen gå upp över Mooloolaba", det blir verkligt att det är dags att lämna den här platsen. När jag kom hit till Sunshine Coast i slutet av januari visste jag inte vad som låg framför. Jag tänkte väll mest att det skulle bli skönt att spendera tid i ett hus igen, med hemlagad mat, bekvämligheten med ett vardagsrum och närhet till stranden. Inte trodde jag att jag skulle få förvandlas inifrån och ut, få en familj och vänner för livet,  och framförallt hitta min identitet i Gud. Att testa på Mission Building har varit det bästa beslutet jag någonsin gjort, och verkligen vad  jag behövde för att få ett annat perspektiv på saker. Önskar att alla får uppleva det jag har gjort!

Som sagt, imorgon är det dags att flytta min stora ryggsäck ner mot Sydney, för att på fredag flyga tillsammans med Emilia till Singapore. Det känns så sjukt overkligt att det faktiskt redan är april, och mindre än en månad kvar tills vi står på svensk mark. Tror ingen av oss kunde föreställa de saker vi fått vara med om när i började resa i augusti förra året. Att vi skulle få träffa två skulptörer i deras studio på Venice Beach. Att vi skulle få cykla upp för de brantaste backarna i San Francisco. Att vi skulle bada i naturliga varmvattenskällor mitt i en park. Att vi skulle krama en uppstoppad björn mitt i natten. Att vi skulle  spela in en skräckfilm på en pub, utklädda till arobicsinstruktörer. Att vi varje gång fick ha på oss nytvättade kläder blev överlyckliga. Att vi skulle få dyka med havssköldpaddor. Att jag skulle få jobb som cykeltaxi. Det har hänt så mycket konstiga och roliga saker, och många minnen kommer man förmodligen bära med sig hela livet.

Imorgon ska jag säga hejdå till alla mina fina syskon här på basen,  men innan dess ska vi njuta av idag. Det blir middag med alla på basen, en underbar lovsångskväll och sen hörde jag någon viska om nattdopp i havet!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

It's not until you can say "that was the last time I ate dinner in the White House" or "this is the last time I see the sun rise over Mooloolaba" it becomes real that it's time to leave this place. When I came to the Sunshine Coast in late January I did not know what lay ahead. I mostly thought it would be nice to spend time in a house again, with homemade food, the convenience of a living room and the short distance to the beach. I did not expect that I'd get turned inside out, get a family and friends for life, and above all, find my identity in Christ. Being a Mission Building has been the best decision I ever made, and what I truly needed to get a different perspective on things. Wish everyone could experience what I have! 

That said, tomorrow it's time to move my big backpack down to Sydney, to fly on Friday along with Emilia to Singapore. It feels so surreal that it's actually already April and less than a month left until we stand on Swedish ground. I don't think either of us could imagine the things we've been through when the journey began in August last year. That we would meet two sculptors in their studio in Venice Beach. That we would ride up the steepest hills of San Francisco. That we would bathe in natural hot springs in the middle of a park. That we'd hug a stuffed bear in the middle of the night. That we would shoot a horror movie in a pub, dressed as aerobics instructors . That we each time got to wear freshly washed clothes were overjoyed. That we would get to dive with sea turtles. That I would get a job as a bicycle taxi. So very strange and funny things have happened, and we will probably carry many of the memories forever.

Tomorrow I say goodbye to all my beautiful brothers and sisters here, but before that we'll enjoy today. There will be dinner with everyone at the base, a wonderful worship night and then I heard someone whisper something about a night dip in the sea!

Great Barrier Reef, Aus

Hobbiton, Nz

Grand Canyon, Usa

Universal Studios, Usa

Cathedral Cove, Nz

Seal colony, Nz

Magnetic Island, Aus

Whitsunday Islands, Aus

Bubble of paradise.

Kära värld vad tiden passerar på fort här i min paradisbubbla på andra sidan jordklotet. Nu är det inte långt kvar på detta kapitlet av mitt liv, och det kommer väll med en hel del blandade känslor. Det blir sjukt jobbigt att behöva säga hejdå till min underbara ywam-familj, spännande att få upptäcka två nya länder, jätteroligt att äntligen få krama om mina nära och kära hemma och skrämmande att påbörja ett nytt  äventyr på hemmaplan. Det känns ändå rätt lugnt då jag vet att HERREN kommer följa med mig överallt och är taggad på att visa mig ännu mer ballt som livet har att erbjuda.

Den senaste veckan har jag haft finbesök av Emilia, som annars har befunnit sig i Brisbane den tid jag har varit här. Väderprognosen hade sagt regnoväder hela veckan, så vi  var förberedda på en vecka med massor av film, tända ljus och en kopp te eller två. Istället blev vi positivt överraskade och välsignade med strålande solsken varenda dag! Därav blev det massor utav poolhäng, brända kroppar och såklart skratt. Vi hade bland annat en poolvolleyboll-turnering mot DTS, grillkväll som pojkarna anordnade, en cykeldag till utsiktsplats och havet och många härliga kvällar med kakor och film. Vi lyckades till och med sitta ner och planera lite boende och platser vi ska besöka under våra tre veckor i Asien. Det är en oerhörd framgång med tanke på hur värdelös jag är på planering. Nästa steg är att börja packa väskan och ordna med flyg till Sydney, men det finns en tid för det om några dagar tror jag. Just nu vill jag bara njuta av mitt 36 grader varma paradis och ta en dag i taget.

För ett par veckor sen fick jag en andaktsbok som  heter "Jesus Calling" som är skriven som små dagliga samtal från Gud. En av texterna var så bra så jag tänkte jag kunde avsluta med att dela med mig lite av den.

"Att vänta på Mig innebär att rikta din uppmärksamhet till Mig med hoppfull förväntan på vad Jag kommer göra. Det medför att lita på Mig med hela din existens istället för att försöka fundera ut saker på egen hand. Att vänta på Min ledning är hur jag designade dig till att leva: hela dagen, varje dag."

____________________________________________________________________________________________

Oh dear, the time pass so fast in my bubble of paradise, on the other side of the planet. It won't be long until this chapter of my life is over, and I have a lot of mixed feelings about that. It's going to be so hard saying goodbye to my amazing YWAM family, exciting to discover two more countries, so much fun to finally embrace my loved ones again and terrifying to start a new adventure at home. I'm still at peace with the knowledge that the Lord will tag along everywhere and is so stoked on revealing more of the cool things life has to offer.

The last week I've privileged to have my friend Emilia visiting, who's been living in Brisbane since I got here. The weather forecast said there would be rainstorms the whole week, so we were prepared for a lot of movies, candles and a cup of tea or two. Instead we were pleasantly surprised and blessed with only sunshine. Therefore there were a lot of pool time, sunburnt bodies and of course laughter. We had, among other stuff, a PVB tournament, BBQ night that our amazing boys arranged,  time to take the bikes to a beautiful view point and the beach and many great nights with cookies and movies. We even managed to book some hostels and look up places we would want to go to during our 3 weeks stay in Asia. That is a great success, knowing how unbelievably bad I'm at planning. The next step will be to pack my backpack and book a flight to Sydner, but I have a feeling the time for that is in a few days. Right now I just want to enjoy my 36 degree paradise, one day at a time.

A few weeks ago I got a devotion called "Jesus Calling" from a wonderful friend , with short messages from God. One of them are so good so I thought I could finish of by sharing a part of it. 

"Waiting on Me means directing your attention to Me in hopeful anticipation of what I will do. It entails trusting Me with every fiber of your being instead of trying to figure things out yourself. Waiting on Me is the way I designed you to live: all day, every day."

Kawana Beach