Resanruntjorden.: This is the last time.

Det är inte förrän man kan säga "det där var sista gången jag åt middag i vita huset", eller "detta är sista gången jag ser solen gå upp över Mooloolaba", det blir verkligt att det är dags att lämna den här platsen. När jag kom hit till Sunshine Coast i slutet av januari visste jag inte vad som låg framför. Jag tänkte väll mest att det skulle bli skönt att spendera tid i ett hus igen, med hemlagad mat, bekvämligheten med ett vardagsrum och närhet till stranden. Inte trodde jag att jag skulle få förvandlas inifrån och ut, få en familj och vänner för livet, och framförallt hitta min identitet i Gud. Att testa på Mission Building har varit det bästa beslutet jag någonsin gjort, och verkligen vad jag behövde för att få ett annat perspektiv på saker. Önskar att alla får uppleva det jag har gjort!

Som sagt, imorgon är det dags att flytta min stora ryggsäck ner mot Sydney, för att på fredag flyga tillsammans med Emilia till Singapore. Det känns så sjukt overkligt att det faktiskt redan är april, och mindre än en månad kvar tills vi står på svensk mark. Tror ingen av oss kunde föreställa de saker vi fått vara med om när i började resa i augusti förra året. Att vi skulle få träffa två skulptörer i deras studio på Venice Beach. Att vi skulle få cykla upp för de brantaste backarna i San Francisco. Att vi skulle bada i naturliga varmvattenskällor mitt i en park. Att vi skulle krama en uppstoppad björn mitt i natten. Att vi skulle spela in en skräckfilm på en pub, utklädda till arobicsinstruktörer. Att vi varje gång fick ha på oss nytvättade kläder blev överlyckliga. Att vi skulle få dyka med havssköldpaddor. Att jag skulle få jobb som cykeltaxi. Det har hänt så mycket konstiga och roliga saker, och många minnen kommer man förmodligen bära med sig hela livet.

Imorgon ska jag säga hejdå till alla mina fina syskon här på basen, men innan dess ska vi njuta av idag. Det blir middag med alla på basen, en underbar lovsångskväll och sen hörde jag någon viska om nattdopp i havet!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

It's not until you can say "that was the last time I ate dinner in the White House" or "this is the last time I see the sun rise over Mooloolaba" it becomes real that it's time to leave this place. When I came to the Sunshine Coast in late January I did not know what lay ahead. I mostly thought it would be nice to spend time in a house again, with homemade food, the convenience of a living room and the short distance to the beach. I did not expect that I'd get turned inside out, get a family and friends for life, and above all, find my identity in Christ. Being a Mission Building has been the best decision I ever made, and what I truly needed to get a different perspective on things. Wish everyone could experience what I have!

That said, tomorrow it's time to move my big backpack down to Sydney, to fly on Friday along with Emilia to Singapore. It feels so surreal that it's actually already April and less than a month left until we stand on Swedish ground. I don't think either of us could imagine the things we've been through when the journey began in August last year. That we would meet two sculptors in their studio in Venice Beach. That we would ride up the steepest hills of San Francisco. That we would bathe in natural hot springs in the middle of a park. That we'd hug a stuffed bear in the middle of the night. That we would shoot a horror movie in a pub, dressed as aerobics instructors . That we each time got to wear freshly washed clothes were overjoyed. That we would get to dive with sea turtles. That I would get a job as a bicycle taxi. So very strange and funny things have happened, and we will probably carry many of the memories forever.

Tomorrow I say goodbye to all my beautiful brothers and sisters here, but before that we'll enjoy today. There will be dinner with everyone at the base, a wonderful worship night and then I heard someone whisper something about a night dip in the sea!