Nu har det gått ytterligare någon vecka här på solskenskusten, och jag njuter maximalt. Veckorna är väldigt lugna och ser ganska lika ut. Jag följer med till lektionerna måndagar, onsdagar och fredagar där jag fixar lite förmiddagsfika. Alla dagar förbereder jag luncherna, och på helgerna är jag helt ledig att göra vad jag vill.
Förra veckan försökte jag verkligen ta tag i det här med att fixa jobb, men efter flera dagar utan framgång började det kännas tungt. (Ja, så kort tålamod har jag) Istället för att gå runt till restauranger och caféer bestämde jag mig för att lägga upp en annons på gumtree, Australiens motsvarighet till blocket skulle man kunna säga. Efter bara en dag hade jag fått två jobbförfrågningar. Den ena var som underhållare på en vuxen telefonlinje, vilket inte var speciellt svårt att tacka nej till, och den andra var som servitris på en otroligt fin finrestaurang. I lördags hade jag ett skift för att testa på hur det gick, och redan i söndags fick jag jobba mitt första lunchpass. Stället är supermysigt och trevligare personal får man leta efter! Att det ligger vid slutet av en vandringsled genom en regnskog gör det ännu mer fantastiskt. Jag gillar det verkligen, enda felet är att det ligger 12 km från där jag bor, och jag har bara mina ben som transportmedel. Visserligen har jag oerhört generösa vänner som låter mig låna cykel och moped då det går, men när jag inte blir lovad långa pass känns det som en ovärd resa att ta sig dit och sen hem. Jag jobbar fortfarande kvar, men letandet efter något närmare får fortsätta!
Den sista veckan har kommit med mycket blandande känslor. Jag har haft så roliga dagar här med underbara människor, men nätterna är fulla av drömmar med återseendet av alla hemifrån. Att få krama lillebror, boxas lite med pappa, dricka te eller dansa zumba med mamma.. Snacka tjejstrunt med mina brudar.. Allt det där som man egentligen bara tar för givet ibland. Istället för att tänka för mycket på det försöker jag inse vilken oerhörd möjlighet jag haft, och har, att ha fått se så mycket platser och träffat härliga vänner. (Och så skypar jag en del med min bästa syster som alltid vet hur hon ska göra mig glad) Och det sjuka är att det idag bara är 100 dagar tills jag åker hem! Nedräkningen kan börja, och under tiden ska jag ta vara på varenda liten stund :)
så fint emma. Hoppas du får jobb lite närmare. Vi saknar ditt glada ansikta här i Landsbro. Ta vara på varje dag och minut. En tid du troligen aldri får tillbaka igen. STOR kram från mig
SvaraRadera15 maj! Det datumet ska jag skriva in i min kalender! Försök och njut dina sista 100 dagar nu. Förstår dock att det kan vara lite svårt när hemlängtan har fått fäste! Hade din kära mor på besök härom dagen. Vi tog en skön promenad och landade sedan i soffan med en kopp kaffe och Joel Osteen! Mysigt och inspirerande! Kram på dig
SvaraRadera